Limelights Candy
1956-1968
 




Ja, så här såg hon ut min första sheltie.

Aldrig ska jag glömma hur lycklig jag var den dagen, då mamma tog mig med till Limelight's Kennel och vi återvände hem med lilla Candy. En egen valp! Som jag hade längtat... Nu satt jag i bilen och hade henne i mitt knä. Det var knappt att jag vågade röra mig. Hon var så liten där hon låg insvept i en babyfilt.

Liten och späd var och förblev hon, men inte mindre älskad för den delen. För mig var hon den vackraste som fanns.

Det var hon och jag, alltid tillsammans. Vilket tålamod hon hade! Hur hon stod ut med alla mina försök att lära henne diverse konster.

Det mesta utförde hon galant, men mina enträgna försök att lära henne att prata hade ingen direkt framgång. Dock vill jag inbilla mig att hon till sist lärde sig att säga "Ja". "Säg JA, Candy!" "Uaaah", lät hon. Det tolkade jag som ett klart ja och så fick hon godbiten som jag hållit framför hennes nos.